Den grävande journalisten Jenny Strindlöv skriver ännu en angelägen artikel om de apatiska barnen i Expressen. Bland annat berättar hur om hur föräldrar till dessa barn kunnat plocka in miljonbelopp som vårdgivare av sina förment handikappade barn. Något som vittnar om hur försäkringskassa, sjukvård, föräldrar och ideologi, skapar en självupprätthållande, autonom perpetuum mobile.
Adam Cwejman skriver en kommenterande ledare i dagens Göteborgs-Posten
Magnus Dunder Forslin, denna sidas initiativtagare, var mellan åren 2009 och 2021 producent av, och redaktör/journalist på barnsjuksköterskornas tidskrift, Barnbladet. Under åren bevakade han frågan om de apatiska barnen, och skrev våren 2020 en uppdaterande artikel mot bakgrund av de nya fakta som framkommit genom tidskriftens Filters uppmärksammade efterforskningar.
Den svenska ankdammen
Det senaste tillskottet till Barnbladets redaktionsråd var 2020 barnsjuksköterskan Eva-Karin Gotting, som arbetar på Angereds Närsjukhus. Samma sjukhus som Henry Ascher, chefsarkitekt bakom den svenska officiella kliniska hållningen i frågan om de apatiska barnen och därmed den värsta statligt sanktionerade barnmisshandeln i modern tid. Han såg bl a till att man tog bort möjligheten att undersöka förekomst av simulering i Socialstyrelsens riktlinjer.
Med eller utan Eva-Karin Gottings försorg tog Henry Ascher del av Magnus artikel, och författade ett genmäle där han bl a spelade ned de vittnesuppgifter om simulering som framkommit. Magnus emotsåg denna publicering eftersom Aschers text skulle kunna öppna för en replik som bland annat diskuterade kritisk teori och den identitära postmoderniseringen inom vården.
Henry Ascher är medlem i Kommunistiska Partiet (tidigare KPML(r)). Många gammelkommunister har anslutit sig till den s k ”neomarxistiska” identitetspolitiken eftersom man – felaktigt – ser denna ideologiska riktning som en naturlig fortsättning på den traditionella klasskampen (Men långt ifrån alla eftersom det är stor skillnad på klassisk marxism och dagens postmodernistiska kritisk teori). En annan gammal KPML(r):are är dietisten Maria B. Magnusson, också verksam på Angereds Närsjukhus och en stark förkämpe för identitetspolitisk kritisk dietetik.
Magnus var producent och chefredaktör för Dietisternas Riksförbunds tidskrift, Dietistaktuellt, mellan åren 1994 och 2019. Han förlorade uppdraget för att ha informerat läsarna om de risker yrkeskåren utsätter sig för om de anammar kritisk dietetik (som att förlora sin hårt tillkämpade legitimation), och därmed upprört Institutionen för Kostvetenskap i Uppsala som är ideologins främsta kolportör i Sverige, och som efter mindre smickrande artiklar satte press på förbundets ordförande. Maria B. Magnusson var en av de mest aggressiva kritiska dietisterna som krävde redaktörens avgång. Till och med efter att Magnus lämnat uppdraget kampanjade hon om dennes förmenta rasism och högerextremism. En stående tillvitelse av de kritiska dietisterna.
När Barnbladets ansvariga utgivare, Beatrice Olsson Duse, upplystes om att Magnus avsåg att ge replik på Henry Aschers tendentiösa insändare, vägrade hon ett införande. Inte för att hon stod bakom insändaren eller skulle vara av annan åsikt än Magnus, utan för att hon istället ansåg att, som hon sa, ”lägga locket på”, utgjorde det bästa sättet att hantera potentiella konflikthärdar och att barnsjuksköterskorna inte skulle vara intresserade av frågan (!)
Detta faktum samt Beatrice Olsson Duses krav på att vissa ord skulle tas bort i en artikel om kvinnlig könsstympning av Magnus i samma utgåva, gjorde att han sa upp samarbetet med Barnbladet. (Ola Wong fick höra om artikeln som senare publicerades i sin helhet på Kvartal.)
