Ex Tenebris gläds åt Ivar Arpis fina inlägg i sin blogg om utgivningen av Cyniska Teorier. Han var sannolikt först i Sverige med att uppmärksamma originalutgivningen i Svenska Dagbladet och gjorde också en intervju med en av författarna i SvD:s podd Ledarredaktionen:

”Häromdagen trillade en bok ned i mitt brevinkast. Det visade sig vara en översättning av Cynical theories – How Activist Scholarship Made Everything about Race, Gender, and Identity – And Why This Harms Everybody (2020) som är skriven av James Lindsay och Helen Pluckrose. Jag skrev om boken i samband med att den publicerades på engelska:

’Varje tid har sin strid, sitt krig. Eftersom de flesta är mot rasism, för jämställdhet och för tolerans av hbtq, så slinker denna radikala ideologi igenom. Denna muterade postmodernism har vårt ideologiska immunförsvar inte bildat tillräckligt många antikroppar mot. Eftersom rörelsen är relativt ny märker många inte att de släpper in en trojansk häst. De tror de gör något gott. Därför finns den redan i våra skolor, på universiteten, i myndigheter och i företag. Inte bara i USA, utan här i Sverige. Detta tankevirus börjar likna en pandemi.

Att läsa Lindsay och Pluckrose i “Cynical theories” är närmast ett måste för den som vill förstå samtidens konvulsioner. Det är hög tid att organisera motståndet mot kulturrevolutionärerna.’

Jag intervjuade även en av författarna, James Lindsay, i SvD:s podd Ledarredaktionen.

Översättningen är vad jag kan se gedigen och förordet av Svante Nordin är läsvärt. På svenska blir titeln: Cyniska teorier – så görs allt till en fråga om ras, genus och identitet - och blir skadligt för alla. Jag rekommenderar verkligen alla som föredrar att läsa böcker på svenska att köpa den här boken. Förutom att det är en av de bästa böckerna som getts ut som visar hur dagens woke-rörelse fungerar, är det även roligt hur den svenska översättningen blev till.

Magnus Dunder Forslin, till vardags chefredaktör på tidningen Dietisten, har på ideell basis låtit ge ut den här boken. Ex Tenebris Publishing drivs av honom själv, vilket gör det hela mer imponerande. Dessutom är den svenska mycket snyggare, med referensen till folksagan Råttfångaren från Hameln som ledde stadens barn till döden. (Framsidans illustration är gjord av Kate Greenaway.)”

Ivar Arpis Blogg: https://ivararpi.substack.com/p/hemma-efter-en-vecka-pa-sjukhus