Humanisterna har i de flesta anglosaxiska länder förbehållslöst och okritiskt kastat sig i famnen på den identitära woke-rörelsen, trots att den ideologiska grunden står i direkt opposition till Humanisternas egen programförklaring. (”These are my principles!!! (if you don't like them I have others)”). Denna 180-gradiga vändning blev kanske uppenbar för gemene man under våren 2021 då organisationens tidigare stora portalfigur, Richard Dawkins, bedömdes som transfob – och den amerikanska systerorganisationen AHA fråntog honom Humanisternas hedersutmärkelse Årets Humanist.
Inom de svenska humanisterna kan vi notera en liknande utveckling där de woke-orienterade Nyhumanisterna markant skiljer sig från Old School-Humanisterna som håller fast vid förbundets ursprungliga liberalhumanistiska värderingar. På Humanisternas slutna FaceBook-grupp ställer sig enskilda Humanister uttryckligen bakom både identitetspolitik och kritisk rasteori. Förbundssekreteraren, Ulf Gustafsson, tillika FB-sidans moderator länkar till pseudovetenskaplig information som ger stöd för att biologiskt kön inte är binärt, utan ett spektrum. (artikeln är en av de mest citerade inom queer-rörelsen och kommenteras här av biologen Colin Wright). Idag har nämnda förbundssekreterare blockerat undertecknad Humanistmedlem från att göra nya inlägg som är kritiska mot förbundets wokeisering.
Följande inlägg ansågs som ett så grovt övertramp att det omedelbart togs bort av moderatorn som alltså blockerade vidare nya inlägg. Det läggs istället ut här – framför allt för att förbundets Old School-Humanister skall kunna ta del av det:
”På förekommen anledning del 2: I det förra inlägget använde vi Critical Race Theory (CRT) som ett exempel på en identitetstypisk avknoppning från den kritiska teorin. NN:s uttalanden fick tjänstgöra som illustration på den affinitet som woke-humanisterna känner inför postmodernistisk teoribildning. ( ”[s]om Humanist ser jag det som min uppgift att i stort vara för BLM-rörelsen […], critical race theory och stora delar av identitetspolitiken.” )
I det refererade inlägget säger också NN: ”Att de [anhängare av kritisk teori] skulle "rasera västerländsk demokrati" är helt skrattretande, det låter för mig som hämtat från Alex Jones eller någon annan extremhöger-konspirationsteoretiker.”
Detta påstående rymmer egentligen två missuppfattningar: Dels den identitära vänsterns idé om att all kritik är alt right-propaganda. Man blundar för det faktum att det utefter ett stort spektrum av liberaler av olika schatteringar som ser både extrem vänster- och dito högerfalang som ett hot mot de humanistiska värden vi Old School-Humanister vill värna. Dels är budskapet att allt handlar om överdrifter; kritikerna anses mer än lovligt alarmistiskt som hojtar om världsomstörtande verksamhet.
Inte desto mindre, även om vi inte står inför en omedelbar revolution så sker det snabba förändringar på många nivåer i samhället som jag skall återkomma till. Och jag vill gärna citera Jonathan Church (ex-Woke) när han recenserar boken Cyniska Teorier:
”What Cynical Theories expresses is not a paranoid state of mind. It is a genuine concern about the threat that social justice activism, identity politics, and the legacy of postmodernism poses to Enlightenment liberalism and the belief that “disagreement and debate [are] means to getting at the truth.”The book explains how we have arrived at a state in which social justice scholarship treats the principles and themes of postmodernism as The Truth, where no dissent is tolerated, and anyone who disagrees must be cancelled. [Antar att jag själv hänger löst i detta forum]”
(OBS! Cyniska Teorier tog slut på alla boknäthandlare i morse, men är precis åter i lager. Ad Libris får påfyllning först under morgondagen 16/12)
Om vi åter går till källorna för att styrka påståendet om att det föreligger en strävan efter att krossa den västerländska liberaldemokratiska ordningen, så kan det vara rimligt att komplettera det förra inlägget och citera en annan av CRT:s grundare och kanske mest namnkunniga portalfigur, Kimberlé Crenshaw. Hon skriver bl a:
”[CRT] draws upon several traditions, including poststructuralism, postmodernism, Marxism, […] and discourses of self-determination such as Black nationalism and radical pluralism.[…] Critical race theory goes beyond liberal understandings of race[…]. The normative stance of critical race theory is that massive social transformation is a necessary precondition of racial justice.”
”Massive social transformation” lämnar inte så mycket utrymme för nyanser, och mycket av dessa akademiska resonemang sipprar också ned i gräsrotsrörelser som BLM där flera klassiska marxistiska idéer får renässans, såsom exempelvis avvecklingen av kärnfamiljen. I sin programförklaring skriver BLM: ”We disrupt the Western-prescribed nuclear family structure”, skälet som anges är att familjen är patriarkal, och barnen tillhör alla – ”intent on dismantling ‘the patriarchal practice’” Men sannolikt är motivet snarare att en avindividualiserad klankultur är lättare att kontrollera och indoktrinera än mer slutna, autonoma enheter som t ex en familj.
Ok, detta är vad som förordas i teoribildningen. Men det är väldigt långt mellan radikala ideal och verklighetsförankrad pragmatism. Det kan man tycka, men i mitt nästa inlägg skall jag argumentera för att avståndet är betydligt kortare än man kanske tror.
Till dess:
https://www.gp.se/kultur/kultur/identitetspolitiken-m%C3%B6jligg%C3%B6r-rasistiska-r%C3%B6relser-1.5243389